Syften och arbetsformer

Samhället och världen har på grund av krig och andra oroligheter genomgått stora förändringar. Aldrig tidigare har så stora mängder människor förflyttat sig geografiskt över hela världen. Det ställer höga krav på fungerande arbetsformer för att möta människor med diametralt annorlunda kulturell och religiös bakgrund. Mentaliteten hos människor födda och uppvuxna i ett demokratiskt samhälle är vitt skilda från mentaliteten hos människor födda och uppvuxna i en religiöst styrd diktatur. Dagens arbetsformer behöver genomgå omfattande revideringar för att kunna möta människor som kommit hit på bästa sätt. Det är av största vikt att ha klara riktlinjer och inte fastna i en ängslighet att göra ”fel”.

Lösningarna finns i nya arbetsformer

Arbetsformer i samtiden

Dagens arbetsformer och dess lagar och regler är uppbyggda under lång tid och har utformats helt och hållet baserat på mentaliteten hos befolkningen. I många år har vårt samhälle fungerat mycket väl då det funnits en samklang mellan befolkningen och samhällsuppbyggnaden i stort. Det har varit en självklarhet att uppfostra barnen i att värna denna anda och skapa en naturlig vilja att fortsätta arbeta för att det välfungerande samhället ska bestå. Rättsväsendets straffsatser och grundlagarna i kombination med befolkningens höga respekt för lag och ordning har varit fullt tillräckliga för att upprätthålla ett stabilt och tryggt samhälle.

Av naturliga skäl sätts detta vinnande koncept under hårda prövningar när människor med totalt annorlunda mentalitet blir allt större i antal. Det som majoriteten av befolkningen ser som norm och självklarheter är främmande och ovant för nya medborgare. När dessa självklarheter ständigt ifrågasätts av nya minoriteter uppstår en rubbning och en orolighet hos majoritetsbefolkningen. Här måste det till en helt ny arbetsreform hos de myndigheter som sköter integration. Problemen som uppstått grundar sig i första hand på att de som är åsatta att sköta det viktiga integrationsarbetet vacklar i sin roll. Det är här ett stort misslyckande i nuvarande arbetsformer främst visar sig.

Myndigheter visar vägen

När myndigheter och deras arbetsreformer börjar visa för stor ängslighet och inte till fullo stå fast vid det uppbyggda vinnande konceptet börjar en besvärande misstro växa bland befolkningen. Dagens arbetsformer är alltför luddiga och skapar osäkerhet. Ängsligheten hos myndigheter har lett till att de i många fall fastnat i det stora gytter av lagar kring begreppen religionsfrihet, diskrimineringsaspekter, integritetsaspekter och vilket tolkningssätt av lagarna som är det rätta. Vilken grupps rättigheter ska stå över andra gruppers rättigheter? Vem har vilka skyldigheter och vem har vilka rättigheter? Vad ska rättigheter och skyldigheter grundas på? Vilkas trygghet och hjälpbehov ska ses som viktigast? Långa utdragna kostsamma processer i rättsapparaten påbörjas.

Där har framförallt DO haft en ledande roll. Övriga instanser får vänta, inte sällan flera år, på de prejudicerande utfallen från DO. Detta har spritt en ängslighet vidare ut i samhället. I dagsläget är alla smittade av denna ängslighet. Arbetsgivare, fastighetsägare och övriga i det offentliga rummet i stort såsom skola, vård, omsorg, rättsväsen och till slut in i folkhemmet. Riktlinjerna är otydliga och ett alltför stort tolkningsspann gör att alltfler beslut haltar. Arbetsformer måste vara klara och lätta att tyda.

Myndigheterna visar handlingskraft

Dagens arbetsformer är för otydliga och hindrar framförallt många myndighetsutövare att ta snabba, klara och koncisa beslut som visar vägen för medborgarna. Det har blivit alltför många aspekter att ta hänsyn till och alltför många sidospår i varje situation. Ett land, en lag, ett språk och allas lika rättigheter och skyldigheter oavsett hudfärg, härkomst och etnicitet måste återinföras. De uppkomna problemen med människors identitet måste lösas med tydliga arbetsformer. Integritet får aldrig stå över majoritetens trygghet och intressen. Samkörning via alla myndigheter måste tillåtas. Där ingår att alla som kommer till landet lämnar fingeravtryck och åldersbestäms och de till buds stående medlen måste anses vara tillräckliga. Rätt ålder och identitet är en förutsättning för att korrekta rättigheter och skyldigheter åtnjuts.